HejEmma.blogg.se

 

Ett ämne som jag fick tilldelat till mig är varför män har ett sådant begär att tvinga oss kvinnor att raka sig. Min teori är att män har från tidigt barnspen fått sig inlärt att hår är en tabu och ska rakas bort från kvinnors privata delar, under armar och benen! 

Jag tror stenhårt på att män innerst inne älskar hår och vill slänga sina ansikten mot våran murva och känna doften av vaginal svett. Nej nu säger jag inte att alla kvinnor luktar illa där nere men när man har tränat så luktar det fan inte så jävla gott! Lär er leva med det. Ni män luktar inte så himla gott själva. 

Men ja åter till ämnet. 

 

Vad får er att inte gilla hår? Håller man sig ren och fin, duschar och använder ph-vänlig tvål så är det renarama paradiset där nere. Nästan som Edens trädgård, fri från djur men fyllt med hårliga dofter och underbara överaskningar. 

 

Är det så att eran mor har blivit så förtryckt av er far att raka sig att ni tycker att det är en självklarthet att alla andra kvinnor skall raka sina delar? Detta är ett mycket komplicerat ämne som kommer göra många människor arga och ha sina åsikter.

 

Nu får ni ta och erkänna att eran innersta hemlighet är att det ska vara så hårigt, att man kan jämföra det med att man inte ska hitta en nål i en höstack .

 

 

Åsa är en kvinna som har lyckats bra i sitt liv, karriär, barn, barnbarn och barnbarns barn. Hon har levt sitt liv som hon har velat. Rökt pipa, ciggaretter, hasch och förtärt alkhol av alla dess slag! Ätit fetter och näringsfattiga måltider såsom nudlar under hela sitt liv. 

Hon är helt enkelt en lycklig kvinna i sina bästa dagar! 

 

Äsa sitter vid fönstret på ålderdomshemmet "Sista Steget" och tittar ut genom fönstret, hon skulle precis resa sig upp när hon såg Sebastian, Seba kallades han fick hon reda på senare samma kväll. Hennes ögon spärras upp och hon känner hur värmen i kroppen börjar stiga. Hon tar sig för bröstet och känner hur hjärtat börjar banka fortare och fortare ju närmare Seba kommer henne. 

 

-------------------------------------------------

 

Seba sitter och äter sin middag, fläskfile med potatis och sås. När Åsa slår sig ner och frågar om han har varit på Sista Steget länge? 

Han svarar att han bara har varit här ett par dagar, men känner sig redan hemma stadd. Han berättar även för Åsa att han har sett henne och att han tycker att hon är en riktigt pärla! Åsa frågar ifall Seba vill komma upp till hennes rum kl 22:30 och avnjuta ett glas med konjak och lyssna på när Waffen SS patrulerar gatorna i Tysklands genom LP-skivor. 

Han tackar med glädje JA och ler ett varm leende som får Åsas nedre del att pirra till. 

 

------------------------------------------------

 

Det knackar på dörren. 

 

Åsa har gjort sig fin med en kläning från hennes 80års dag, lätt mörkröd med vita blommor, tajt under bysten men lätt svallande vid höfterna. Hon tycker om sånna klänningar. Brunt läppstivt och håret ny permanentat från dagen innan. Parfymen Armani Code ligger som en lätt slinga runt hennes nacke. 

Hon öppnar dörren och blir knäsvag av vad hon ser. Seba stå där bredaxlad, med sitt kolsvarta hår, och ett snett leende vid hennes dörr med en bukett med blommor, lijlor hennes favorit i handen och säger "God kväll min sköna" 

Hon känner doften av Fahrenheit - Eau de Toilette hennes döde man brukade använda den. Hon blir återigen knäsvag av den manliga doften. 

 

Åsa kan inte behärska sig längre. Hon drar in Seba i lägenheten stänger dörren och ger honom en våldsam kyss, passionerad, intim och lystfylld. 

Seba blir förvånad, men trycker sig närmare Åsa smeker hennes axlar, rygg och svank. När han kommer till hennes stuss så tar han ett fast grepp och säger att hon måste ha tränat squats när hon var yngre. 

Åsa fnittrar och tar av sig sin klänning. 

Seba hjälper till sen sliter Åsa av hans kostym,sländer dne på golvet och ger honom en öm kyss på halsen. 

 

Dom lägger sig i sängen och smeker varandra lätt över varandras kroppar. När dom inte kan hålla sig längre så får Seba in sin penis i hennes vagina och stöter långsamt i hennes livmoderhalstapp. Hon stönar av välbehag. 

 

Sen har dom samlag hela natten lång. Åsa avled tyvärr av överansträning då hon glömde ta sina piller då hon var helt till sig för att få idka samlag. 

Seba är ledsen för det han gjorde med henne men glad för han fick känna på en grotta för sista gången i sitt liv. Han dog vid 92 års ålder, 7 år efter Åsa dog. 

 

The End

 

 

Jag bryr mig ej om stavfelen som blev i detta inlägg. Lev med det! 

Jag loggade in på blogg.se bara för ett par minuter sedan, men nu, nu när jag sitter och försöker skriva det jag hade på hjärnan så har jag glömt bort VARFÖR JAG LOGGADE IN!? Herregud. Vet att det var något intressant, roligt och en aning ifrågasättande mot Sveriges Samhälle och våran kultur. Men jaha. Här sitter man och skriver ledtrådar till det som jag egentligen skulle skriva om. 

 

Jag satt, eller stod jag kanske? kanske till och med gick när jag tänkte detta - Vad är det som får människor att inte kommunicera som vanligt folk? Fast vad är vanligt folk nu för tiden? Är en vanlig människa som äter frukost lunch och middag på klockanslagen 8, 12 och 18? Är en vanlig människa en person som har ett arbete förlagt mellan 8-17 och ledig på helgerna? Eller är det, det som gör en vanlig människa som alla andra, en person som följer med strömmen, gör det som "alla andra gör" gör lite roliga saker på fritiden bara för att lägga ut det på Facebook och checka in på "roliga" platser, och lagar mat för att visa hur duktig man är? 

 

Har absolut ingen aning vad andra definierar som en "vanlig människa", men för mig är en vanlig människa en person som är sig själv, trevlig och rolig att umgås med, eller prata med genom olika sociela medier. :) 

 

Här är en låt Eminem – Ass Like That Lyssa för fan! Jag gillar den. 

 

 

 

Jag har en fråga till er, ni som läser denna blogg, dagbok eller vad ni nu väljer att kalla detta ställe jag skriver ned bokstäver som bildar meningar och åsikter. 

 

När ni är stressade vad gör ni för att varva ner? För att finna detta lugn som gör att ni orkar nästkommande dag? 

 

 

Jag är inte ensam om att ha sånna där dagar då man känner sig tillfreds med sitt utseende, och vissa dagar så  känns det som om man är den fulaste personen i hela världen? Tycker att det inte är något fel med att säga att "Idag känner jag mig ful" eller "idag känner jag mig fin".

Det är ganska starkt faktiskt att säga vad man tycker! 

För att, i dagens samhälle så får alla stämplen attention whore när dom säger att dom känner sig fula för att få medlidande. Det är inte så! Alla har rätten att säga att dom känner som dom gör, fula eller fina. 

Sen håller jag med om att det är irriterande när samma person säger hela tiden "usch vad ful jag är idag" när dom så klart och tydligt vill höra "Nej då gumman du är ju JÄTTE FIIIIN HIIHIHI" 

Man har all rätt i världen att säga att personen är ful ifall dom håller på så. Ingen ide att säga imot när dom säger det flera gånger per dag. 

 

Men ja, dom personer som håller det till en normal nivå - Varför är det så svårt att säga att man känner sig ful? eller fin? 

Är det för att risken finns att få stämpeln attention whore som man inte vågar vara öppen med hur man känner?

Har det något att göra med ifall personen har dåligt självförtroende? 

Rätta mig gärna ifall du tycker jag har fel, men detta är så som jag känner, och detta kanske inte är det mest sammanhängande inlägget jag skrivit heller för den delen, men äsch det är ju söndag för fan och klockan är bara 9:30 

 

 

GGAAAHHH!! Har suttit och skrivit ett blogginlägg nu i säkert 30min, och så *poff* sidan uppdateras och hela jävla inlägget försvinner. fml. 

jaja. Shit happends får hålla mina politiska åsikter för mig själv istället då! 

 

Jag går till handfatet i badrummet, sträcker högra handen mot tandborsten, den vänstra mot tandkrämen. Sätter på kranen för att skölja tandborsten så att den inte är så hård när jag borstar tänderna, öppnar korken på tandkrämstuben och trycker försiktigt på ett lager av tandkräm på min tandborste. Stänger locket och lägger tillbaka den på sin rättmätiga plats. 

 

Sköljer tandborten under vattnet ytterligare en gång. 

För in tandborsten med tandkrämen på in i min mun och börjar borsta, högra nere, vänstra nere, vänstra uppe, och högra sidan uppe. Jag är mycket noga med att borsta vid visdomständerna då det börjar göra ont som fan och hjälpa tandköttet att "mjuka upp sig lite" lol. Det sista jag gör är att borsta tandköttet då mitt tandkött lätt börjar blöda ifall jag äter exempelvis knäckebröd. Hallelujah för genitiken!

 

Spotar ut och sköljer munnen samt tandborsten. Lägger tillbaka den i skåper och det sista jag gör är att tvätta ansiktet. 

 

Och nu vet ni hur jag borstar mina tänder. Hur känns det för er? 

 

Steg upp ur min underbara varma säng klockan 05:10 imorse. Kaffe 5:15 och träningskläder på 5:17. 

5:45 gick jag till gymmet och 6:30 var vi klara. 

 

phew. Dagen har börjat bra och jag hoppar innerligen att den fortsätter i detta underara tempo! 

Jag hade aldrig tänkt i hela mitt liv att jag skulle sakna att träna, men igår som var första gången på en månad gjorde jag av med så mycket frustation som jag inte visste att jag hade, kanske därför som vissa människor gymmar? Det tål att tänkas på! 

 

Midsommar är imorgon, men är det idag man dansar runt stången? Eller är det möjligen imorgon? Kanske skolbarnen som dansar kring stången idag? Har ni tänkt på att Midsommar stången är en fallossymbol? Svenska folket kände kanske att svenska kulturen saknade riktiga fallossymboler så dom skapade en till. Ja Varför inte?! 

 

MER FALLOS TILL FOLKET!! 

Jag arbetar inom vården, rättare sagt inom "personlig assistans". Och det menas med att jag tar hand om en eller flera personer i dennes/deras vardag. 

Lagar mat, handlar, borstar tänderna ja helt enkelt det som personen/personerna i fråga behöver hjälp med. 

 

Det många har svårt för (Har jag märkt) är att hitta den här balansen mellan att vara privat och privat. Vissa personer som vi/jag hjälper väljer att inte träffa nya personer eller gå ut på "stan och härja". Dom ser helt enkelt inte det roliga i att själv gå ut, så då blir det per automatik att dom "lever genom oss" som hjälper dom. Det låter så FEL när man säger det för ledordet inom vården är att man inte ska vara privat när man arbetar. Att man "lämnar sig själv  vid dörren". 

Men åter till ämnet, att många vi arbetar hos lever genom oss, lever på det roliga vi berättar "Jag åt en sån GOD middag hos min bror idag, han hade lagat en helt underbar kyckling gryta med hemma lagat bröd!" 

Eller "Jag hade tänkt att köpa en ny tv, vet du *namn* något företag som är extra bra på att göra tv?" 

Ja sådana saker är exempel, det man inte ska säga är det som händer runt om dom här exemplerna 

"Men så började jag och min bror bråka för att hans ekonomi och alkohol problem är för stora så jag rusade ut ur huset och hade sönder ytterdörren" 

 

Jag säger redan nu att jag har aldrig hört någon säga sådana där saker, utan detta är bara väldigt grova exempel så att ni som inte är insatta i hur det är inom vården "vet linjen" lol.

 

Men det är små saker jag har märkt under mina år inom vården - Varför skuller en person i beroende ställning till oss som personal vilja höra om det dåliga som hänt i vårat privata liv? Dom här personerna behöver våran hjälp av en anledning, psykisk eller fysiska besvär. Personerna har sina egna problem, varför skulle dom frivilligt vilja lyssna på våra problem när dom klart och tydligt (kanske synligt) har sina egna?! 

 

Så detta med att vara privat och privat är så otroligt jävla svårt för personer som arbetar inom vården! Det är ju så klart inget måste att berätta om sina roliga stunder i livet, så menar jag absolut inte! 

Jag har arbetat med många personer som har valt att inte yttra ett ända ord om sitt privatliv till personen dem arbetar med, och det har fungerar jätte bra för den personen, jippi. 

 

Men vad händer ifall man arbetar med en person som har sådana svårigheter i sin vardag att man måste vara 2st personal på en person? 

Vad händer då med privat men inte privat? (Då menar jag mellan personalen, gäller den då också?) Man umgås med denna kollega i ett antal timmar varje dag, och har man en dålig dag (vecka/månad) och man kan verkligen inte "lämna det vid dörren". Hur går man tillväga då? 

Ska man fejka ett leende i timmtal? eller ska man vara privat och säga hur det ligger till utan att gå in på för djupa detaljer? 

 

Som jag sa, det är SÅ SVÅRT att hitta en jävligt bra balans som gynnar alla, personer i beroende ställning och personal. 

 

PS: Detta inlägg har jag velat skriva i flera månader, så det är inget som jag kom och tänka på alldeles nyss, av en händelse på mitt nuvarande arbete eller liknande. Så ja. tolka det hur ni vill. Jag är bara nyfiken.